Krönika vinter: Krönika: I väntan på vintern
Krönika vinter:
Kom ihåg att slå även det höga gräset för att slippa problem snörika vintrar. Foto: Emma Hurtig Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar. Annars får du problem i vinter. Hon hade själv en ungefär lika lång framfartsväg som jag till sitt torp. Eftersom hon är en av mina stora förebilder gjorde jag som hon sade. Trimmern som jag hittade i brygghuset gick på el och hur jag än skarvade med förlängningssladdar skulle den aldrig räcka hela vägen fram. Runt meter lång sladd skulle behövas. Jag fann en lie som var en smula slö i ladugården. Eftersom jag inte riktigt lärt mig tekniken att använda den fick den stå kvar. Förlora ett ben gör ju ont. I stället blev det den batteridrivna gräsklipparen som fick komma till tjänst för att få bort det höga gräset i kanten på framfartsvägen. Jag drog den några meter, sedan dog den. Jag startade om den, drog några meter, och så dog den. Så höll jag på.
Krönika: I väntan på vintern Som en magnet blir man som skidåkare dragen tillbaka in i den speciella världen när den första snön faller. Kristoffer Frenkel försöker beskriva den dubbelhet han känner inför vintern. Artikelförfattaren, ännu ovetandes att han ett par månader senare kommer bli kräkfärdig bara tanken på vinter Foto: Ola Melin Varje vår lovar jag mig själv; detta är sista gången. Sista gången jag står där i Riksgränsens hotellobby i slutet av maj efter ännu en misslyckad insats under NM. Det är också sista gången jag ska släpa på den förbannat tunga skidbagen till ännu en transferbuss och sista gången jag tar på mig mina stinkande pjäxor. Varje år känner jag likadant. Hur våren kommer som en befriare och tar alla vinterns krämpor och negativa upplevelser och blåser dem bort långt långt ifrån sura underställ och blöta innerskor. Bort, långt bort från pjäxknölar, DIN-skalor och rockade skidor. Sommaren kommer och jag njuter av inte behöva kolla vädret utanför fönstret innan jag går upp och stressar i mig alldeles för mycket ljummen gröt.
Torget i Arvika. Foto: Thomas Tynander Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar. Minus 29 i Arvika i fredags. Och helgen — så kall att tänderna spricker. Den arktiska kylan är över oss. Vintern är verkligen en plåga. Glöm det också. Trots att jag slipper att arbeta utomhus och inte bor i en stuga i skogen tycker jag det är jobbigt. Vi är många som upplever vintern som påfrestande - och vi mobbas av vinterälskare för att vi gnäller. Det är inte så att jag avskyr vintern, men snö, kyla och mörker gör mig ledsen. Jag blir provocerad. Det känns som en bestraffning att utstå månader av snö, is och isande vindar. Jo, det är absolut så att jag valt att bo i Sverige på vintern, hur kan jag lämna ett bra jobb och alla jag bryr mig om och bo i Spanien eller Mexiko? Men jag tänker samtidigt att när jag lämnar yrkeslivet, när jag får fri tid, då är det slut på den isande plågan. Man får bara ett liv. Jag har nämnt i tidigare krönikor att vintern är ett nödvändigt ont, och jag har berättat att jag växte upp i tropisk mexikansk värme.
Kan vi alla vara överens om att vi är nöjda med vintern nu? Eller är det bara jag som är nöjd? Jag känner att jag har njutit tillräckligt av snön och minusgrader, jag är väldigt redo för att få känna vårvindarna i håret istället för konstant statiskt hår och en spegelbild som får mig att fundera huruvida jag har puls eller inte. Årstider i all ära men min primetime är trots allt vår och sommar. Vår hund är också rörande överens om att det vore härligt med vår, hon backade in genom dörren igen i onsdagsmorse när vi skulle ut på morgonpromenaden och hon såg att det var ett snötäcke på marken. Hon tog försiktigt den ena tassen framför den andra och skuttade ut på uppfarten och med ett väldigt tydligt kroppsspråk så var hon inte nöjd med situationen. Någon som inte var helt nöjd med situationen var jag häromdagen när jag kom till jobbet i godan ro och skulle logga in i datorn och datorjäveln inte startade efter ordning. Jag har oerhört dåligt tålamod när det gäller tekniska saker.