Ångest av mat: Egenvårdsprogram
Ätstörningar Psykolog Marina Järvinen Katz svarar: Trots att mat i grunden bara är bränsle för våra kroppar kan vi ofta utveckla en komplicerad relation till den. För din del har födointag kommit att förknippas med otrygghet, stress, skuld, ångest och en upplevelse av det är nu eller aldrig. Det har lett till ett beteendemönster där de mer basala gränserna för ätande hunger respektive mättnad, gott eller äckligt satts ur spel. För att få ett mindre känslomässigt förhållningssätt till ätande kan du använda dig av några metoder från kognitiv beteendeterapi vid ätstörningar: Se över dina matrutiner. Äter du vid någorlunda regelbundna tider över dagen? Att ha en rutin med invanda hållpunkter frukost, lunch, middag och gärna ett par mellanmål minskar upptagenheten vid mat. Om man har svårt att känna, eller stå ut med, hunger, blir det också lättare att vänja sig vid att man kan vara lite hungrig men att man snart kommer att få äta igen.
Ångest av mat:
Fråga Hej! Jag har under en mycket lång period tänkt dåligt om mig själv, min kropp och utseende. Min självkänsla är på noll och får massa ångest och skuldkänslor när jag äter, det kan räcka med att jag äter ett äpple så blir jag arg på mig själv. Det enda jag vill är att sluta äta och bli smalare. När jag äter för mycket så tränar jag tills jag bränt lika många kalorier för att inte riskera att öka i vikt. Är det värt att söka hjälp? Det känns som att de som verkligen behöver hjälp är de som är undernärda. Är 16 år, cm och väger 62 kg Svar Hej, tack för ditt mail. Du tänker negativt om dig själv, din vikt, och din kropp, och behöver hjälp att bryta detta. Du ser negativt på dig själv och ser det påverkar naturligtvis din självbild och självrespekt mycket negativt! Du skriver att du haft detta tänkande och beteende under en mycket lång period, så finns det stor anledning att reagera och agera. Du är absolut inte tjock, tvärt om så ligger du precis på gränsen till undervikt.
Ångest efter jag ätit.
Ge respons 9. Stöd vid måltider Ätsituationer är till mycket stor del exponeringssituationer. Tanken bakom det är att mat är en nödvändighet för alla och därför kan man inte göra avkall på det. Målet är att få personen med ätstörning att äta åtminstone lite mer än vad ätstörningen skulle tillåta hen att äta. Atmosfär Speciellt i de tidiga stadierna av näringsrehabiliteringen orsakar ätande ren skräck hos personen med ätstörning. Därför är det oerhört viktigt att man försöker lugna ner ätsituationen. Situationen ska vara så trygg som möjligt för den sjuka. Det förbättrar sannolikheten för att ätandet lyckas. Att lugna ner situationen minskar också belastningen på den närstående som fungerar som stöd. Det ger hen också bättre möjligheter att fokusera på uppsikt. När återhämtningen fortskrider och personen med ätstörning har en friare inställning till att äta, spelar det inte så stor roll längre. Matbordet är inte rätt plats för att fastställa konsekvenser för misslyckanden med ätandet att sätta upp mål för återhämtningen att hantera och diskutera svåra känslor vikt- och kroppsprat att prata om familjemedlemmars eller stödpersonens egna bantningsförsök eller kosthållning att jämföra familjemedlemmarnas portionsstorlekar kritisera hur hälsosam eller etisk maten är värdera olika livsmedel Attityd och uttryck Personen som stöder måltiden ska intyga att det är helt säkert att äta maten som erbjuds.
Mat ger mig ångest!
Får ångest efter måltiden Svar Hej! Tack för ditt mail. Du skriver mycket kort att du får ångest efter att du har ätit. Det man funderar på då är ju om du har hamnat eller är på väg att hamna i en ätstörning. Det är viktigt att stoppa i tid. Men när man verkligen ska försöka vända det hela så kan man inte. Det blir som vid ett beroende, mat, vikt, utseende, träning mm tar all tid och uppmärksamhet. Inget annat har någon betydelse, inget annat känns viktigt. I början får man ofta positiva reaktioner från omgivningen, man tycker att man mår bra och har kontroll över sitt ätande. Man tappar kontrollen fast man inte märker det själv. Rädd att gå upp i vikt, kroppsfixerad och förvrängd uppfattning över sin kropp. Man väger sig ofta, hoppar över måltider, tränar mycket, alla tankar kretsar kring mat och att undvika mat. Allt börjar handla om mat, vikt, kropp, ätande, man förändras och blir allt mindre social. Man fryser ofta, får kalla händer och fötter, kroppen ställer in sig på svält och ämnesomsättningen sänks, hjärtfrekvens och blodtryck sänks, pulsen går ner.