Sträckgräns dragprovning: konstruktionsstål
.
Sträckgräns dragprovning:
E modul betong
.
Brottgräns
Dragprov Dragprovet är det viktigaste och mest använda av alla hållfasthetsprov. Det är ett statiskt prov i motsats till slagprov eller utmattningsprov. De hållfasthetsegenskaper som bestäms vid dragprovet ligger i första hand till grund för beräkning av hållfastheten mot statiska påkänningar. Man använder provstycken av enkel form. Amerikanska grejer. För små spänningar eller tryck är spänningen och töjningen proportionella mot varandra. Materialets form-ändring är elastisk: om spänningen tas bort, får provstycket sin ursprungslängd tillbaka. Proportionalitetsgränsen σp är den högsta spänning intill vilken provstavens spänning och töjning är praktiskt taget proportionella. Ofta sammanfallar den med elasticitetsgränsen: om kraften överstiger proportionalitetsgränsen, brukar inte formförändringen helt gå tillbaka. Eftersom gränsen ofta inte är särskilt tydlig, har man infört resttöjningsgränsen. Nästan synonym med elasticitetsgräns är flytgräns σf definierad som den spänning vid vilken begynnande flytning hos materialet inträder.
ReH betecknar den övre sträckgränsen och ReL den undre sträckgränsen. Rm är brottgränsen. Dragprovkurva för kallbearbetade stål och icke-järnlegeringar, som visar den tekniska definitionen av Rp 0. Punkterna i diagrammet visar 1: Verklig elasticitetsgräns, 2: Proportionalitetsgräns Rp , 3: Sträckgräns Re , 4: Resttöjningsgräns Rp 0. Vid spänningar högre än sträckgränsen börjar materialet flyta och deformeras plastiskt, vilket innebär att det inte återtar sin ursprungliga form när spänningen försvinner, utan förlängs i den riktning som spänningen lagts på. Detta innebär att sträckgränsen normalt är den högsta spänningen som ett material får utsättas för. Sträckgränsen bestäms med hjälp av dragprov och är ett av de viktigaste måtten på ett materials hållfasthet. Eftersom olika material uppvisar olika dragprovkurvor förekommer olika varianter av hur sträckgränsen Re definieras. För mjuka stål , motsvarande vanligt handelsstål , visar dragprovkurvan upp en topp och därefter flyter materialet under ungefärligen konstant spänning, i enlighet med den övre bilden.