Vävteknik stad: vavning redskap
Vävteknik stad:
Väv – hantverk för alla
Väv — hantverk för alla 30 november — 16 januari Vävning är ett urgammalt hantverk med stolta traditioner från kulturer runt om i världen. I utställningen visas exempel på hur vävning kan vara ett lustfyllt skapande med material och färger, där hantverket står i centrum och hur de som väver utgör en liten länk i ett stort kulturarv. Aktuella samhällsfrågor som återbruk, energibesparande och förnybara råvaror har alltid varit viktiga element i vävarbetet. Syftet med utställningen är att belysa den glädje, känsla och engagemang den vävda textilen genererar och att vidarebefordra kunskap kring ett hantverk. Ytterligare ett syfte är att förmedla en kulturhistorisk kunskap för besökarna kring hur hantverket sedd ur en dåtida, likväl som nutida, kontext ser ut. Utställningen visar på vikten att föra kunskapen om vävning som konst och hantverk vidare till en ny generation med syfte att inspireras av mönstertraditioner och materialhantering från generationers kunnande och erfarenheter.
Olika vävtekniker
I helgen avslutades FN:s klimattoppmöte COP26 i Glasgow, där världens länder samlas för att förhandla om det globala klimatarbetet under Parisavtalet. Mötet hade extra tryck på sig efter sommarens rapport från FN:s klimatpanel. Den som visade att vi med dagens utsläppstakt inom tio år kommer att passera Parisavtalets mål om 1,5 graders temperaturhöjning, vilket är tio år tidigare än forskningen tidigare trott. Att sättet vi bygger våra framtida städer på blir avgörande för att ändra kursen står utom allt tvivel, särskilt som människor världen över fortsätter att flytta från landsbygd till städer. I över 6 år har människor levt i städer, men det är först sedan några få år tillbaka som stadsborna utgör mer än hälften av jordens befolkning. Att detta sammanfaller med såväl de allt synligare konsekvenserna av klimatförändringarna som covidpandemin gör att staden som idé kan ifrågasättas. Tajmingen för denna hyllning till staden känns därför något tveksam.
Vävare förr i tiden
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. Traditionell vävstol Vävning är en textil produktionsmetod från vår tideräknings början. Den går ut på att fläta samman två vinkelräta trådsystem varp och inslag , även kallad väft för att åstadkomma tyg , vävnader, av olika slag. Den del av ett ofullbordat tyg som ännu sitter kvar i vävstolen kallas väven. I modern tid sker produktionen både industriellt och manuellt. Den manuella handvävningen utförs oftast på en vävstol eller i en vävram som ett yrkesmässigt handarbete eller som hobby för eget bruk eller avsalu inom hemslöjden. Handvävning är begrepp för allt slags vävning som är manuell , oavsett om den utförs yrkesmässigt eller som hobby. Den industriella vävningen sker företrädesvis i vävmaskiner. För vissa användningsområden läggs varp och väft vinkelrätt ovanpå varandra utan att flätas.
Fabricate/Konsten att väva/Yoroke
Här får eleverna väva i en äkta vävstol. Med egna avlagda plagg väver de på en gemensam trasmatta. I workshop i vävning får eleverna väva trasmattor i riktiga vävstolar. Programmet handlar om textilindustrin, återbruk och vad man kan göra i sin vardag för att minska textilkonsumtionen. Alla klasser som bokar programmet är med och bidrar till samma mattor. Varje matta har ett tema, formulerat som ett krav på bättring inom textilbranschen, och varje enskild elevs bidrag fungerar som en namninsamling. Vid läsårets slut ställs mattan ut på K. Under tiden att man väntar på att väva arbetar eleverna med olika övningar om hållbarhet, återbruk och textilindustrin. Programmet Väv för klimatet är uppdelat i två moduler på 75 minuter som är bokningsbara separat eller i kombinerad, komprimerad form om 2,5 timmar. Mer information finns på hemsidan. Programmet kan anpassas till många olika årskurser i grundskolan och gymnasiet, kontakta oss för mer information.