Snok huvud: snok boplats
Snok huvud:
Snok - guide
Djurportalen Huvud av Natrix natrix, vattensnok. Snok Natrix natrix , kallas även vattensnok eller vanlig snok, är en ormart vanlig över stora delar av Europa. Grundfärgen varierar vanligen från gröngrå till brun. Oftast har snoken små mörka prickar längs ryggen, och nästan alla individer har vita eller gula fläckar på vardera sida av nacken. Se dock underarten gotlandssnoken nedan. Snoken är inte giftig och uppträder inte aggressivt mot människor annat än i trängda lägen. Färgen kan variera betydligt mellan individer, från grå till svart, över brunt och grönaktigt, men snoken kan vanligtvis kännas igen på det ljusa mönstret på nacken. Även kroppslängden varierar, hannarna runt 80 cm och honorna lite längre [2]. Även upp till 2 meter långa individer har påträffats, dock inte i Sverige. Honorna är längre och grövre än hanarna. Förr har snoken använts som föda av människan. Idag betraktas den inte som hotad av Internationella naturvårdsunionen , men lokalt är en del underarter och populationer utrotningshotade.
Svart snok utan gula fläckar
Fiskar, sorkar, möss, grodor och paddor Utbredning i Sverige: Götaland, större delen av Svealand samt södra Norrlandskusten Snokar har inte gifttänder som huggormar men kan bedöva sitt byte med giftigt spott. Giftspottet kan inte tränga in i vår hud, så snokar är inget för oss att vara rädda för. Spelar död Om snoken blir skrämd kan den lägga sig på rygg och spela död med tungan hängande utanför munnen. Den kan också spruta ut illaluktande kladd från analöppningen för att skrämma bort en fiende. Får man det på kläderna är det svårt att bli av med lukten. Litet huvud med ljusa nackfläckar Snokar är ofta svarta och det kan huggormar också vara, men snoken har ett litet huvud, inte stort och trekantigt som huggormen. Dessutom har snoken ofta gulvita nackfläckar, det har inte huggormen. Snokens huvud har stora fjäll och kroppen är jämnt avsmalnande mot svansspetsen. Pupillerna är stora och runda och huvudets ovansida är täckt av stora plåtar.
Svart huggorm eller snok – så vet du skillnaden
Den övervintrar på frostfritt djup i håligheter och gångar i marken. Snokarna vaknar ur dvalan i början av maj - de första kan ringla sig ut redan i april. Snoken är skyggare än huggormen och är ofarlig för människan eftersom den saknar giftänder. Snokens saliv innehåller visserligen ett gift som gör att dess byte förlamas, men det här giftet kan inte tränga igenom människans hud. Känner sig en snok hotad försöker den oftast fly genom att ringla sig iväg. Lyckas det inte kan den spela död genom att lägga sig på rygg med tungan hängande ur munnen. Den kan även spruta ut ett illaluktande sekret för att skrämma bort en fiende. Får man det på kläderna kan det vara svårt att tvätta bort. Kännetecken: Snoken, Natrix natrix, är nästan alltid lätt att skilja från huggormen på de ljusa eller gula nackfläckarna. Ibland saknar snoken dock fläckarna och då kan det vara svårt att särskilja den från helsvarta huggormar. Grundfärgen är gröngrå, grå, brunaktig och ibland nästan svart.
Snok storlek
Köp Snok - guide Snokar är inte en orm du behöver oroa dig för, den kan egentligen inte skada människor på något vis. Snoken har faktiskt mer anledning att frukta människor, den sågs förr i tiden som föda och skyddas numera i Europa för att undvika utrotning. Snok och huggorm är de vanligaste ormarna i Sverige. En vanlig anledning att man intresserar sig för snoken är att man vill veta om det är en ofarlig snok man stött på eller om det är en giftig huggorm. Om du vet vad du ska titta på så är det inte särskilt svårt att se skillnad på snok och huggorm. Kort om snoken Snok på latin Natrix natrix kallas också ibland vanlig snok eller vattensnok - ofta hittar man snoken i eller iallafall nära vatten. Den är euroasisk, dvs. Snoken förekommer i Sverige så långt norrut som Västerbotten. En snok i Sverige blir sällan längre än en meter lång, och med en vikt på upp till gram. I andra länder har man dock funnit snokar med en längd upp till två meter. Snokens huvudföda är andra amfibier, alltså främst grodor groddjur , men även ibland faktiskt fiskar eller små däggdjur såsom sorkar.