Ampellilja bleka blad: ampellilja stickling
Ampellilja bleka blad:
Ampellilja - odlingsråd och skötsel
Växtskador av för hög temperatur En vanlig orsak i kombination med andra faktorer som ljusbrist och torr inomhusluft. Blomknoppar reagerar fort på för hög värme genom att knyta ihop sig och till sist falla. Gängliga, veka plantor. Vanligt under vintern när temperaturen är för hög i förhållande till ljusmängden. Intorkade bladfläckar och gula blad. Den höga temperaturen ger låg luftfuktighet som ger en fuktstress. Detta ger i sin tur dessa bladskador. Se punkten ovan. Intorkade bladspetsar. Blommor slokar eller vissnar snabbt och blomknoppar faller av. Hållbarheten hos blommor är temperaturberoende. För hög värme ger mycket kort hållbarhet. Utebliven blomning. Vissa växtslag behöver en köldperiod för att sätta blomknoppar. Snabba och kraftiga angrepp av ohyra. Insekternas utvecklingstid går mycket fortare vid varm temperatur. Åtgärder: Sänk temperaturen, stäng om möjligt av ett element vid något fönster. Duscha plantorna. Ställ växten ljusare eller vid en växtlampa så att det blir balans mellan ljus och temperatur.
Ampellilja blomma
Ampelliljan är nog det närmaste en odödlig krukväxt vi har. Likt hummern som enligt sägnen aldrig lägger hatten på hyllan av naturliga orsaker så är det snudd på omöjligt att ta kål på en ampellilja, oavsett hur mycket man än försöker. Stekhet augustisol på första parkett i fönsterkarmen? Börjar inte ens svettas. Bortglömd i en beckmörk garderob? Nemas problemas. Tre månaders torka följt av två veckors översvämning? Utskickad i yttre rymden utan vare sig skyddsdräkt, koldioxidtub eller solglasögon? Bring it on säger jag bara!!! Ampelliljan är alltså något av ett riktigt kap — speciellt för alla nybörjare som fortfarande känner sig lite tveksamma på hur, när och var växter ska skötas om. Den är vacker, ståtlig och passar lika bra ståendes i fönsterkarmen som den gör hängandes i en ampel. Finns garanterat i överflöd på alla sticklingsbyten, oavsett ort eller plats. Dessutom ynglar den av sig på tre röda och är därmed en oändlig källa till gå-bort-presenter.
Ampellilja luftrenare
Med sina karakteristiska blad och dekorativa bebisplantor, som hänger ner från moderplantan, har ampelliljan blivit en given favorit i många hem. Innehåller annonslänkar Skötselråd för ampellilja Ampelliljan är en av våra mest lättskötta krukväxter, den kan till och med må bra av att ibland bli lite bortglömd. Den trivs i allt från indirekt ljus till delvis skugga, men undvik starkt, direkt solljus, som kan bleka och bränna bladen. Du kan med fördel placera din ampellilja lite längre in i rummet, den kräver inte mycket! Bevattning Låt gärna jorden torka upp en aning mellan vattningarna. Övervattning kan leda till att rötterna ruttnar, så vattna hellre för lite än för mycket. Växtnäring Ge vanlig växtnäring gånger i månaden under sommarhalvåret. Under vintern får ampelliljan vila från näringen. Jord Ampelliljan trivs med helt vanlig blomjord. Om bladen börjar se skadade eller bruna ut, kan de klippas bort för att uppmuntra ny tillväxt.
Känn igen skador av fel ljus, vattning eller temperatur på krukväxter
Fakta om ampellilja Svenskt namn: ampellilja, australisk ampellilja Vetenskapligt namn: Chlorophytum comosum, C. Tillhör familjen Asparagaceae, sparrisväxter. Släktnamnet kommer av grekiskans ghloros som betyder gulgrön och syftar på bladfärgen. Ursprung: tropiska Sydafrika. Växtsätt hos ampellilja I sin naturliga växtmiljö i Sydafrika klamrar sig ampelliljan fast vid slänter med sina kraftiga, köttiga rötter. Den ursprungliga bladfärgen är grön. Ampelliljan växer i rosettform med avlånga, smala blad som utgår från centrum. Den växer i slänter och branter där de kraftiga rötterna håller fast plantan. Rötterna har uppsvällda lagringsbulber för vatten och näring, vilket gör växten mycket torktålig. Moderplantan skickar ut genetiska kopior, kloner, som miniplantor på långa stänglar. Här kommer också de söta, vita blommorna. Redan unga exemplar skickar ut stänglar med småplantor. Dessa bildar snart egna, hårda små adventivrötter rötter som bryter fram från annan plats än från växtens huvudrot.